Daily Lazy: Lust 4 Life at Galleri Nos / Gothenburg, Sweden

Lust 4 Life / Galleri Nos

Participating artists: Amanda Hellsten, Christopher Long, Gabriel Edvinsson, Hanna Antonsson & Marcus Jonsson

10 June - 19 June, 2022

Galleri Nos
Kaggeholmsvägen 39,
122 60 Enskede

Exhibition text by Greta Weibull:

En obegriplig utsikt

Våren har blivit tidig sommar. Jag tänker som alltid på Inger Christensen. Jag tänker på henne extra mycket den här våren, går tillbaka och läser Alfabet från 1981. Hon skriver i en annan tid, jag säger att hon skriver, inte skrev, hon skriver och det pågår fortfarande. För hur kan det annars vara så att texten är den här tidens text. Den lyser, hon skriver, det är dikt nummer sju

grenarna finns, vinden som lyfter dem finns, och grenarnas endaste teckning

av just det träd som kallas ek finns, av just det träd som kallas ask, björk, ceder finns, och teckningen upprepad

(...)

och gevären finns, en gåtfull trädgård, igengrodd, gall, endast smyckad med bär, gevären finns; mitt i det upplysta
kemiska gettot finns gevären

Grenarna av kaprifolen som tecknar gränsen mellan parkeringsplatsen och det andra, växer uppåt och sträcker sig säkert över asfalten, men måste fortsätta att växa uppåt och in i varandra. Det är deras riktning, det är dit de når. En förtätad gräns, en påminnelse, ett löfte. Växtligheten bidar sin tid. Den har inte bråttom. Det kemiska gettot som vi vandrar runt i, där vårt avfall aldrig kan försvinna, bara fortsätta FINNAS i all oändlighet. Finnas och återupptäckas, paketeras om. Jag dör och min plastpåse finns kvar, det stiger upp ur den begravda ån.

Bilen kör ut från parkeringsplatsen, det är en turbo. Den gasar och farten överstiger förståndet, det är obegripligt, men det går så fort. I diket ligger en räv, och en grävling, två duvor, en mås, en igelkott, en hare. De korsar gränsen, grenverkets skydd, leds av Hermes ned i underjorden. Vägarna, parkeringsplatserna, avfarterna, den obegripliga hastigheten. Att vara en kropp i det. Deras fjädrar och pälsar, det går att skymta från bilens fönster. Som allra hastigast – förnimmelsen, hur det känns att stryka den där pälsen. Du vet det, du har det i fingrarna. Kroppen sitter ihop med dig. Du är ett urtidsdjur, en gråsugga, och lägger dig i en märklig ställning på golvet, fan vad jobbigt, för vad ska du annars göra? Tingen omkring dig, papperspåsen, en obegriplig utsikt, benen uppdragna över magen. Tiden går, den går och går, allt fortsätter i den ofattbara hastigheten. Världen är i spinn.

Inger Christensen skriver:

juninatten finns, juninatten finns

Vart vänder du blicken nu? Du är en människa på jorden och det är sant att syrénen blommar, att fotbollen passas runt, att någon behöver skjuts hem från en fest, det är lika sant som att isarna smälter och korallerna bleknar och på Arlanda växer köerna. Se in i dina egna ögon, se att de ser dig. Du ser ditt eget ansikte, du är här. Huden lika tunn som ett bubbligt akvarellpapper.

Greta Weibull Stockholm, juni 2022